Grållerenovering

En 60-åring i behov av kärlek

Hösten 2015 fick jag möjlighet att komma över en lite speciell TEA20. Den har gått på samma gård i 60 år sedan den köptes ny. Gården ligger bara 2 km hemifrån mig och säljaren önskade att den skulle stanna i bygden och bli väl omhändertagen. Ett sådant erbjudande kunde jag inte avstå ifrån.

Grållen i skicket som den var när jag fick hem den

Vid en närmare granskning visade det sig vara en franskbyggd -55:a. Den är lite ovanlig eftersom det endast finns 283 st av dom kvar i Sverige. Det som skiljer från de engelsbyggda är texten för växellägena på växellådslocket, instrumenteringen på franska samt elsystemet. I övrigt är dom identiska med övriga TEA20. Delarna tillverkades i England men slutmonterades i Frankrike.

Traktorn var i bra maskinellt skick men skitig så det räckte och blev över. Den tidigare ägaren hade varit noga med att smörja med fett och byta olja. Det innebar att all utsvällande fett och oljespill hade samlat på sig ordentligt med jord och damm. Men å andra sidan så fanns det ingen rost.
Förutom att den var skitig så hade motorhuven fått nosen intryckt. Orsaken var att den stått i ett kort garage och att ägaren uppenbarligen flera gånger hade haft dålig avståndsbedömning.

Gott om skit att skrapa bort

Eftersom det var ett skramlande ljud från framvagnen bestämde jag mig för att ta en titt på det. Det borde inte vara ett stort jobb. Traktorn togs in i garaget för åtgärd. Väl inne insåg jag att för att över huvud taget kunna jobba med den behövde jag befria den från mängder av skit som täckte det som jag behövde fixa. Framvagnsvaggan var fylld med olja, fet, jord och damm. Jag bestämde mig snabbt för att detta fick bli ett vinterprojekt. Det innebar att traktorn ställdes på bockar och allt löst eller löstagbart plockades bort. Tills slut stod den där i sin nakenhet efter att 5 kg skit hade skrapats bort.

Hela traktorn var skitig men mest satt det på och runt motorn.
Hela traktorn var skitig men mest satt det på och runt motorn.
Framvagnsvaggan var full med skit. Olja,fett och jord hade samlats där under många år.

– Hur var det då med framvagnen?
Jo när all döljande skit var borta hittade jag både väntade och oväntade fel. Den största orsaken till skadorna kom av att ett snöblad tidigare hade fästs med fästen direkt på framaxeln. Det hade gjort att axeln hade fått ta snedlaster både i sidled och på längden.
Bussningen till framaxeltappen bestod endast av några flisor. Framaxeltappen var sliten eftersom bussningen mer eller mindre var försvunnen. Detta var saker som jag förväntat mig och enkelt att åtgärda. Men det fanns mer. Framaxeln hade sprickor runt hålet för framaxeltappen. Framaxelvaggan hade blivit sned eftersom lasten från snöbladet hade vridit axeln bakåt åt höger. Parallellstagen som går från axeln bak till sidan på växellådan hade blivit bananformade eftersom snöbladet vridit hela axeln nedåt bakåt också.

Sliten framaxeltapp och en bussning som det bara fanns flisor kvar av.

Så här mycket glappade det

Vaggan och parallellstagen var bortom all räddning. Jag hittade bättre begagnade delar som fick ersätta. Sprickorna i axeln slipades ur och svetsades. Tapp och bussning köptes nya. När jag kommit så här långt var det dags att rätas ut en bromsaxel som blivit krokig. Tur då att jag hade tillgång till en smidesässja så jag kunde värma staget och räta ut det. Det behövdes ordentligt med värme för att värma en 2 cm tjock axel.

En krokig bromsaxel

När jag kommit så här långt upptäckte jag en oljefläck under motorn. Det visade sig snabbt att oljepluggen hade haft närkontakt med något hårt. Det hade lagats med något som såg ut som en geggig massa av svets runt oljepluggen. Jag tömde tråget via luckan för oljesilen och torkade rent från olja. Sedan la jag på tätmassa utanpå svetsgeggan. Det blev tätt.
Nu kändes det som att det borde vara slut på trasiga saker. Men så bra var det inte. När all skit försvann blev en förarglig frostspricka synlig. Den var ca 10 cm lång men väldigt liten trots allt. Det fuktade bara lite på sidan av blocket och troligen hade tidigare ägare inte sett det eftersom allt var dolt under skit och oljespill. Jag slipade ur sprickan och tätade med kemisk metall. Tyvärr har det senare visat sig att det inte blivit 100% tätt så jag måste se över det igen.

Naken och ren från skit. Nu kan återställning och målning börja.

Nu kunde jag börja fokusera på att få traktorn fin igen. Det finns de som tycker att man ska låta traktorerna vara i orört bruksskick. När jag skrapade bort skiten försvann också det mesta av färgen och patinan så det fanns inte så mycket att bevara. Förutom det så gillar jag att ha dom i välvårdat bruksskick. Det vill säga att dom är hela och rena men jag ska våga att använda dom ändå. En skada ska enkelt kunna bättras med pensel. Därför penselmålar jag i stället för att spruta. Stora plåtytor rollas med skumgummiroller för en fin yta. Hela traktorn och alla delar målades innan det var dags att sätta ihop det igen.
Läs mer om hur jag gör när jag målar på sidan om målning.

Återställningen har kommit en bit på vägen

Men det var ju ett par saker till som behövde fixas. Skärmarna och huven. Skärmarna hade fått dom vanliga skadorna i bakkant när snökedjor eller liknande slår i. Dom fick värmas och riktas och lite svetsjobb med saknade kanter och några hål. Resultatet blev godkänt som bonnsmide. Det vill säga att på avstånd ser det bra ut men på nära håll syns fortfarande spår av bulorna.
Huven var ett för stort jobb för att jag skulle hinna med det inför årets UllerMuller så den sparades till denna vinter. Det projektet pågår just nu och kommer att vara klart i god tid innan nästa UllerMuller.

Kanten på skärmen fick ny tråd som förstärkning. Kanten veks tillbaka och fick lite svets också.
Färdigt resultat

Nu var det roliga jobbet kvar att sätta ihop allt igen och starta upp. Så i maj 2016, lite drygt ett halvår efter jag rullade in i garaget kunde jag köra ut för egen maskin med en renoverad fransyska. Stolt som en tupp kunde jag gasa på och känna fartvinden i den ljumma försommarkvällen. Huven kommer snart också att vara i anständigt skick. Som kronan på verket har jag låtit tillverka en registreringsskylt med det ursprungliga registreringsnumret med länsbokstav. Den moderna skylten följer också med ifall farbror blå skulle vara petig.
Dottern till förra ägaren fick ett foto på resultatet och hon konstaterade nöjt att pappas ögonsten hade hamnat i rätta händer.

Färdigt resultat förutom huven som återstår att renovera.

mf35 mf35x  fe35 grålle guldkalv